Bäsinge By

Bäsinge by ligger i ett område av riksintresse för kulturmiljövård. Här har jordbruk kombinerats med brytning av järn- och kopparmalm i hundratals år

I mitten av 1800-talet fanns ett tiotal stora gårdar i byn

Bäsinge, en välbevarad bergsmansby
Dalarna bildar tillsammans med Västmanland det gruvtätaste området i landet. Redan under medeltiden utvecklades bergsmanskulturen. En bergsman var en självständig bonde och järnproducent med egen mark och skog. Byar kunde gå samman för att bygga en hytta för att bearbeta malmen. Bergsmännen bröt järnmalm, drev masugnar och producerade tackjärn som de sålde till lokala järnbruk som framställde det viktiga stångjärnet.

Byn Bäsinge nämns första gången i skrift 1353, men i trakten har det funnits bosättningar från stenåldern. Bäsinge är en välhållen bergsmansby inom ett område av riksintresse för kulturmiljövård. I området finns flera lämningar efter det tidigare bergsbruket med välbevarad bebyggelse och omgivande odlingslandskap med öppen åkermark. Från 1500-talet har det i omgångar främst brutits järn och koppar fram till slutet av 1800-talet. Även koboltbrytning har gjorts i området.

På gården Ollas fanns till exempel Nygruvan med två gruvhål med järnmalm med aktiv brytning på 1700-talet. Nygruvan är en registrerad fornlämning och de två gruvhålen är idag inhägnade och vattenfyllda.

I Bäsinge fanns det elva 11 gårdar vid byns Laga skifte 1860. Tre flyttades ut. Ollas stannade kvar.
Egentligen flyttade fyra gårdar ut. Redan några år före Laga skifte processen hade påbörjats flyttade en gård ut från bykärnan på eget initiativ och egen bekostnad.

Jordreformer ändrade odlingslandskapet
I byarna bodde bönderna tillsammans, men i egna hus och på egna gårdstun. Sedan medeltiden brukades jorden i tegskiften. Varje gård skulle ha var sin andel av likvärdig kvalitet i byns samtliga åkergärden och ängsmarker. Resultatet blev oftast långsmala små åkertegar. Vid arvskiften och försäljningar, delades bra som dåliga tegar till små remsor. Tegsystemet krävde att jorden brukades samordnat i byn, eller till och med att man sådde och skördade tillsammans med andra. Det fanns inte utrymme att på egen hand prova andra grödor, eller nya brukningsmetoder. Förespråkarna för jordreformer menade också att ett mer individualistiskt jordägande skulle underlätta nyodling, öka skördarna och gynna folkökningen. Skiftesreformerna drevs igenom av staten och målet var att rationalisera jordbruket. Skiftena utfördes av utbildade lantmätare och dokumenterades noga. Den första reformen, Storskiftesreformen beslutades 1749. Lantmätarna skulle se till att ägor lades samman i så stora skiften som möjligt. Ofta skiftades bara åkern, ibland också ängen, och gårdarna fick ligga kvar i byn. 1762 uppsattes ett mål på högst fyra skiften åker och fyra skiften äng per gård. Dessa mål uppnåddes dock ytterst sällan vid ägoskiften. Genomförandet av reformen gick långsamt, och för att skynda på beslöts om Enskifte 1807 och Laga skifte 1827.
Laga skifte var en utdragen process och pågick under en hundraårsperiod fram till 1928. Vid sekelskiftet hade åtta av tio gårdar i Folkare minst 20 hektar odlad jord. En siffra långt bättre än länet i övrigt och även bättre än rikssnittet.
Laga skifte gällde för hela landet, med undantag för övre Dalarna. Därför är det i Dalarna vanligt med sammanhållna bymiljöer. I andra delar av landet splittrades byarna och gårdarna flyttades ut i åkermarken.

Vid sekelskiftet 1900 odlade bönderna i södra Dalarna i första hand havre, potatis och andra rotfrukter. Endast cirka fem procent av arealen användes för odling av omväxlande råg, korn och höstvete. I mindre omfattning odlades ärter och andra baljväxter. Havre var det viktigaste sädesslaget och odlades på drygt en fjärdedel av åkermarken. Drygt 40 procent av den odlade arealen brukades som slåttervall för att producera vinterfoder till de många djuren. I Folkare fanns det vid denna tid omkring 6 000 nötkreatur, 1 400 hästar och 1 500 grisar. Cirka 2 800 får och lamm, drygt 3 000 höns och nära 200 bisamhällen

(Källa: Folkareboken utgiven av Avesta kommun 2020. Källa om Laga skifte: Lokalhistoriker Klas Englund)

Bäsinge by ligger centralt i Älvlandskapet Nedre Dalälven

Biosfärområde Älvlandskapet Nedre Dalälven som 2011 instiftades av FN-organet Unesco. I ett biosfärområde görs insatser för att: främja naturvård, bevara och utveckla biologisk och kulturell mångfald, utveckla samhället på ett långsiktigt hållbart sätt och för att utveckla forskning och utbildning. Lokal samverkan och lokala förutsättningar är grunden för arbetet.

www.nedredalalven.se
Gott exempel Ollas gården | Nedre Dalälven (nedredalalven.se)

Vad händer i Bäsinge By

Vi har en mycket aktiv kulturscen i form av Humlebacken och Kerstin Sonnbäck.

https://www.facebook.com/Humlebackens-Kulturhus-202960059788292

Familjen Ivarsson driver framgångsrikt träförädling samt jord och skogsbruk https://basinge.nu/

Även ångbåten Bäsingen är deras förtjänst https://www.facebook.com/ssbasingen

Bäsinge har också ett framgångsrikt slakteri https://www.basingeslakteri.se/hem

https://www.facebook.com/B%C3%A4singe-slakteri-AB-439389612924737/?fref=ts

Ring 070 538 07 17 om ni vill besöka gården

Bäsinge By

Bäsinge by ligger centralt i Älvlandskapet Nedre Dalälven

Vad händer i Bäsinge By

Om oss

Kontakta oss

Adress