Dagens jordbruk vilar på en mycket smal
genetisk bas. I det moderna jordbruket
används väldigt få växtsorter som också
är starkt förädlade. Sorter med snäv genetisk bas kan slås ut av växtsjukdomar och
förändringar i miljön. I äldre växtsorter eller
närbesläktade vilda arter finns den genetiska mångfald, den naturliga variation av
gener och deras samspel, som behövs
för att klara sjukdomar och förändringar i
odlingsmiljö och klimat.
Människa och spannmål hör ihop, de har
utvecklats tillsammans under årtusenden.
Det är också det kontinuerliga samspelet
mellan odlingsmiljön, växtens gener och
bondens medvetna urval som är grunden
till det vi idag kallar kultursorter. Generationer av bönder i hela världen har på
detta sätt bedrivit en långsam växtförädling i samklang med naturen. Föreningen
Allkorns definition av kultursort omfattar
dels ursprungliga, ”primitiva”, arter från
jordbrukarsamhällets början och dels alla
lantsorter utvecklade av världens bönder.
Exempel på sådana ursprungliga arter är
enkornsvete, emmervete och speltvete. Hit
hör även vilda arter av råg, havre och korn
som till en början dök upp som ”ogräs” i
veteodlingar innan de domesticerades och
blev kultursorter.
En tredje kategori som Allkorn räknar in
bland kultursorterna är de flesta namnsorter framtagna av svensk och nordisk
växtförädling fram till ca 1970. Under
1900-talets första hälft var nämligen växtförädlingen inriktad på lokal förädling med
växtförädlings stationer i hela landet.
Under
den här tiden utnyttjade växtförädlarna
också lantsorter i sina korsningar.
Några
exempel på populära namnsorter av vete
som lanserades på 1940-talet är Hansa,
Olympia, Eroica, Virtus och Aros. Exempel
på tidiga namnsorter bland de andra
sädesslagen är Segerhavre, Solhavre,
Svanhalskorn, Ingridkorn, Eddakorn,
Stålråg och Schmidtråg.
Ollas gården i Bäsinge By
Ring 070 538 07 17 om ni vill besöka gården
© Copyright 2022 Allt på dessa sidor tillhör Sven Erik Eriksson